larssa

       

Midsommarafton och min Kiki var här. och emd sig tog hon lille Gill från London och Gill fiock uppleva sig första midsommar. och vi gjorde det på det rätta sättet. Kransar och små grodorna, sitt och Akvavitt. Hon kan ju sjunga "helan går".


Senare på kvällen splitrades vi för en stund och jag for iväg till Linda..  hade det svin kul. Mahad hade kommiot hem från Stockholm och  hade med sig ett gäng. och alla i vårt gäng var ju såklart med också..
Midommarafton helt klart lyckat!!!!


                          
Och Gill vår engelska vän har fått upptäcka sverige.. Sol och bad och rida häst på åker och promenare blöand riktig natur. är ju inte det lättaste att göra som uppvuxen i Londons gator..  Så vi fick fina dagar ihop. och min lilla kiki är hemma vilket är så underbart roligt oh mysigt..

Fina Brudar YESSSSSSSSSSSSSS!!! och kiks och jag kör 85 mil på nårra dar!

 
Du älskade after eight och idag pratade vi om när du OFTA gick och åt ur after eight lådan och pryligt la tillbaka pappret och sedan blått förnekade att du tagit. Det var du, ha. alla visste det. samma sak när farmor och farfar fick en godiskatong och en bit varw borta, din farmor och farfar fick en likadan, samma sak där. En bit borta....
vi skrattar och pratar om dig som om du vore på semester, men sen kommer tystnaden där verkligheten tränger fram. Då försvinner skratten och tårarna rinner och det blir en spänd stämning.

Jag har så svårt att förstå, du min lilla du. det var ju bara vi fyra.. saknar dig. det går inte en dag då jag inte tänker på dig, det går inte en dag då jag fäller en tår. vet inte varför, men min bil har fått ta många smällar på senaste tiden då jag tänker på dig medans jag kör.

samtidgt som jag känner en sådan bitterhet gentemot världen som tar sig rätten att klaga på skit (vilket är ju helt acceptabelt) och jag blir arg på mina medmänniskor så känner jag en sådan kärlek till kalle som jag inte gjort förrut, och christoffer.
men känns som inte världen förstår, alla går vidare och mitt hjärta går itu. skäms över att jag ibland blir arg för att människor klagar, över att mönniskor ler. men samtidigt jag skrattar, jag ler, jag klagar. precis som alla andra. lever i min dubbelmoral, blir en ond cirkel... men hur kan de förstå? det går inte..
hur ska jag kunna uttrycka min sorg, mina tårar. känner men kan inte uttrycka mig. vill ha det äkta.. kan inte förstå att människor glömmer.. 
jag saknar dig!